Vi har nu i en veckas tid försökt få till en parning mellan Sallie och härliga Triton, utan resultat. Uppvaktningen från båda hundarna var intensiv och dom var riktigt mysiga mot varandra, ser ut som det finns tycke så det räcker. Sallie gillade absolut hans nosande och öronslick, men något ridande ville hon inte vara med om. Men så fort han hoppade ner, var hon efter honom igen med undanvikt svans och ställde upp sig. Svårt att veta vad detta betyder men Sallie fick styra, det går ju inte att tvinga i detta läget.
Lite besvikna är vi förstås, eftersom vi sett fram mot en valpkull efter jul. Det skulle vara så roligt att få uppleva ett gäng små labbisar med rosa mjuka magar. Vi kanske försöker om ett halvår igen, om Sallie vill!
Tack alla ni som stöttat och kommit med goda råd. Man lär sig hela tiden och det finns säkert någon mening med detta också.
Nu blir det fokus på träning igen, Sallie är riktigt taggad och det viktiga är att vi har roligt tillsammans!
Bättre lycka nästa gång - vi håller tummarna och hoppas också på "små labbisar med rosa mjuka magar" så småningom! Vilken underbar beskrivning.. ;)
SvaraRaderaVad synd! Har undrat hur det har gått. Målande beskrivning av den "dans" som måste få pågått och jag kan riktigt känna känslan och lukten av "rosa mjuka magar".
SvaraRaderaBättre lycka om ett halvår.
Nilla